Sep 012011
 

Sju [7] promenader i Peking.

1.
Floden.
Jag börjar vid Skvallertorget. Men först en fika på Fräcka Fröken. Över bron och sedan till höger. Utmed Motala ström och strandpromenaden. Förbi Moa och Färgargården. Vidare genom rhododendrondalen utmed strandkanten fram till Femöresbron från 1901. Glöm inte att beundra utsikten från det höga brospannet. Stilla flyter strömmen. Örtagården. En liten raksträcka med strandremsa, vattenfåglar. Finns den kvar, den vita? Ta till höger och gå in mot centrum. Passera den lilla ”grottan” med fina ord. Upp förbi djurkyrkogården. Betänk. Sen till höger ner mot centrum. Ta en lättlunch på Fräcka Fröken.

2.
Torn.
Jag bestämmer tid och avtalar om ett möte. Lånar nycklar och tar först hissen upp. Hur långt som helst. Låser sedan upp gallergrinden. Stentrapporna för mig uppåt, vindlande och snurrande. Ska de aldrig ta slut. Pust va jobbit. De små fönstergluggarna ger besked om var jag befinner mig över havet. Fortsätter. Fortsätter mera. Och ännu mera. Så, äntligen öppnar sig dörren. Kliver ut på Rådhustornets utsiktsaltan. Häftigt. I sanning utomordentligt häftigt. Över mig hänger alla de 48 klockorna i klockspelet, den tyngsta 700 kg. Inte ska de väl klinga och klanga just nu. Skådar staden ur alla perspektiv. Där är norr, ser polishuset och Kolmården, i söder skönjer jag S:t Johannes och Navestad, Borgs kyrka ligger i väster och i öster syns Dagsbergs trubbiga torn bortom Kungsängen. Like. Så drar klockspelet igång. Kling och klang och bulleribång. Nice och scary. Staden låter. Staden äger.

3.
Grönområde.
Parkerar vid badet. Tar sen hundkopplet och vandrar till vänster utmed stängslet ner mot vattengolfen. Kopplar loss. Fortsätter. Nej, jag går inte över bron utan fortsätter utmed den gräsiga kanten. Gilla. Traskar fram mellan högt och lågt. Beskådar utsikt. Beskådar och beundrar. Blir förundrad över detta gränsland mellan stad och land. När jag passerat ristningarna kommer rugbyplanen farande. Hundarna nosar på mig där jag står med mitt tomma koppel. Vid vägs ände plockar jag upp några förlupna golfbollar. Vänder vid fotbollsmålen och husvagnarna. Minns. Åter förbi fotbollslador och kurer. Minigolfsluttning och raka gräsklippsränder innan jag kommer till kolonilotternas solsluttning mot söder. Kanadagäss. Färden avslutas på öppen gräsmatta mot evigheten. Generöst. Då, just då, har jag nått mitt mål.

4.
Förort.
Tar stigen utmed järnvägsspåren. Vitsipporna prunkar, gräset är ungt. Pendeln svischar förbi och tvåtusen ritar tecken i luften. Godset markerar bastant. Som en bild av livet. Går till stigs ände. Trappa ner. Till höger. Till höger igen och upp. Fler vitsippor. Kolonilotter och nybyggaranda. Det påtas och pyntas. Like. Flaggor på full stång. Dansbana. Sen ner till samhället och civilisationen. Trafiken yr omkring mig, det snurrar runt och jag måste greppa de fasta punkter jag känner. Rondell.

5.
Kyrka.
Jag går ett tiotal meter in i den nygotiska helgedomen. Vänder mig raskt om och skådar uppåt. Upp mot orgelläktaren. Där sitter hon och ruvar på hyllan. Orgeln från Åkerman & Lund som doftar både romantik och hantverk. Orgeln är som ett jättelikt gökur som vill ta plats och utgöra motpol till altaret. Detta är ett praktexemplar. Här finns en konkurrens. Like. Vem vinner, prästen eller organisten? Men detta är ju bara öster och väster. Hur funkar det uppåt och neråt eller i de andra väderstrecken? Under tiden kan du beundra de magnifika nio meter höga korfönstrena, takets struktur eller rummet rymd. Gilla. Väl ute ur helgedomen fäller du ut landningsställen. Swosch!

6.
Naturreservat.
Minns brevet jag skrev. Satt på uddens yttersta spets. Skulle skriva ett långt brev till en vän långt bort. Började från vänster längst inne i Bråviken, orden forsade fram, fortsatte lite hastigt mot Braviken och kröp vidare bland de fina villorna fram till Sandviken. Här tog mitt första papper slut. Balanserade mina meningar utmed branten vid Marmorbruket och berättade om eskapader utmed vattenkanten tills jag kom ända till Säter och färjan vid Skenäs. [Kaffepaus, ekbackens trädkronor förför mig. Här finns även arter som blanksvart trädmyra, gammelekslav och den lilla rara kattfoten]. Åter till brevet; orden strosade vidare utmed vattenbrynen ända till Kvarsebo och det gamla färjeläget. Nice. Ser holmarna och lägerminnen kommer till mig, hur skulle jag kunna glömma? Därefter öppnar sig hela det långsträckta vattenlandskapet. Horisonten lockar med möjligheter.

7.
Cyklade söderut
. Gamla Övägen mot solen som stod i zenit. Vek av och vek av. Slingrande småvägar förbi Karstorp bort från nuet till ingenting. Backe upp och backe ner. Trean blev fyra och femma, kanske sex och sju. Oj, det var längesen! Hjulen ven och gruset knastrade i kurvorna. Två hjul på tur och det viner om öronen. Äventyr. Inte tänkte jag på rullgruset i kurvorna, den alltför höga farten i backarna eller på mitt hjälmlösa huvud. Tänkte att färden är viktigare än målet. Skitsnack. Hellre då: Per aspera ad astra.

 Posted by at 19:48

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

614,147 Spam Comments Blocked so far by Spam Free Wordpress

HTML tags are not allowed.